Jag är född år 1956 och uppvuxen i staden Mosbach i södra Tyskland där jag gick till skolan och tog studenten. Jag läste agronomi i Gießen och jobbade på en biodynamisk bondgård i fem år. Under denna tid började jag baka bröd i vedeldad ugn. Jag bytte sedan till ett hantverksbageri på landsbygden. Där jobbade jag i 16 år, hade familj med tre barn.

Barnen växte upp och min dåvarande fru utbildade sig till lärare. Själv blev jag utbränd och led under spänningar i hela kroppen, smärtor och inflammationer i muskler och leder. Att få diagnosen Morbus Bechterew kändes inte roligt i 40 års åldern.

År 1999 började jag testa olika terapiformer som skulle ta mig ur min olidliga situation. Releasing, Shiatsumassage, Fokusing, Eutonie, fysioterapi, reinkarnationsterapi, Health Kinesiology, Synergetik-Terapi. Till slutet var det Synergetik (idag kallas det psychobionik) som gav genombrottet, som gav mig de läkeimpulser som jag behövde, och jag utbildade mig i denna då nya terapiform under åren 2002-2003. Som bieffekt av denna utbildning gick mitt äktenskap isär och jag lämnade min hembygd för nya äventyr. 2004-2005 samlade jag mina erfarenheter som terapeut bland annat i Portugal och Bayern och fick sedan kontakter till Ängsbacka kursgård i Molkom och stannade slutligen i Sverige.

Terapin, kontakten till Ängsbacka och slutligen till Lennart Svahn i Lysvik-Ransbysätter öppnade för möjligheten att återigen kunna försörja mig som bagare. Det kändes som en bra idé att jobba praktiskt med något jag kunde. Jag lärde mig det svenska språket i kontakten med kunder och inhemskt folk. Jag fortsatte att så småningom återställa min kropps rörlighet och framför allt uppskattade jag att kunna arbeta under mina egna villkor och att inte längre jobba nattetid.

Vad gjorde att jag kunde vända ett kroniskt sjukdomstillstånd till ett friskt arbetsliv upp till pensionsåldern?

Viktigast är att förstå att omvändning är möjligt. Det går att vända om åldringsprocessen och att förnya sina celler, sina organ och sin hälsa utifrån andliga processer. Diagnoser är inte fastskrivna livet ut. Genetisk disposition är inte ett tvång, utan ett val. Generna är mycket mer flexibla än folk får veta. Övertagande av symtom från släktingar sker genom identifikation, inte genom gener. Identifikation är en känslomässig process. Barn identifierar sig med sina älskade förälder och förebilder och tar över deras lidande. Uppgiften är att ta ansvar för sig självt och att tänka i nya banor. Vi måste bli medvetande om sambandet mellan uppfostran och sjukdom. Framför allt måste vi göra rätt för oss själva och inte för andra.

Konstantin Meßmer